Gustavsbergs porslinsfabrik slog upp sina portar år 1825 och började tillverka bruksföremål. Gustavsberg ligger på Värmdö utanför Stockholm. Det tog lång tid innan man fick till tillverkningen och godset blev bra. 1839 kom en vändning då man slutade använda tysk lera och istället använde lera från Cornwall i England.

1839 började man använda ankaret som logotyp, det som än idag fortfarande kan ses på toaletter i många av våra hem runt om i Sverige. Gustavsberg tillverkade många typer av föremål och är även känt för sin Majolika under slutet av 1800-talet, oftast väldigt färggrant glaserade och dekorerade krukor och piedestaler som tillverkades för ett högre stånds miljö.

Handmålade serviser har alltid varit en del av deras produktion. De hade även stora framgångar under stockholmsutställningen 1907. 1917 anställdes Wilhelm Kåge som formgivare på Gustavsberg. Formgivaren var en ny typ av yrkesform, något som kom att bli avgörande för Gustavsbergs framtid och utveckling. Kåges vardagsporslin blev varmt mottaget och salufördes som “vackrare vardagsvara”. Kåge utarbetade nya glasyrer och dekorationer. En av de mest kända från den tiden är Pyro, som säkerligen många känner igen, en ugnssäker servis med brunmålad dekor och blomma. Wilhelm Kåge har även tillverkat Argenta, som är karakteristiskt med sin gröna kopparglasyr och silverdekor.

År 1934 började Bengt Friberg arbeta vid Gustavsberg, en av vår tids mest kända keramiker och han är framför allt känd för sin otroliga skicklighet med harpälsglasyr. 1936, tjugo år gammal, började Stig Lindeberg arbeta på Gustavsberg och blev sedermera Wilhelm Kåges elev. Stig Lindeberg började genast att bli ett namn och tillverkade flertalet skulpturer och fajanser för Gustavsberg. Han arbetade samtidigt som bokillustratör. 1949 efterträdde han Wilhelm Kåge som konstnärlig ledare för Gustavsberg. Stora delar av Stig Lindebergs produktion är idag vitt älskad, som hans Domino, Spisa ribb och Berså. 1957 lämnade Stig Lindeberg Gustavsbergs porslinsfabrik men han har för alltid drejat sig en plats i den svenska folksjälen.